Bella - den vackra

fredag 3 juli 2009

Go morron!

Jag och pappa var ute en liten sväng i solen och hämtade mamma från patienthotellet, sedan var det vägning (jag vägde 6.195g ) . Nu ligger jag hos mamma, lyssnar på rix fm och äter frukost.

kom ihåg att det är svårt att sola på natten

4 kommentarer:

Anonym3 juli 2009 kl. 13:57
Skickar en liten hälsning till er alla. VAd bra att ni har skaffat en blogg. En stor kram till Starka Fina BELLA..
Kram Anna m Familj
SvaraRadera
Svar
mormor3 juli 2009 kl. 17:12
Bella - jag följer med stor kärlek den väg du har att ta dig fram på. Du är den tappraste lilla människa som jag någonsin har träffat - en riktig fighter.
Kramisar från mormor.
SvaraRadera
Svar
Anonym5 juli 2009 kl. 08:46
Lilla söta Bella, jag håller mina tummar för DIG.Kram Britten
SvaraRadera
Svar
Anonym6 juli 2009 kl. 17:53
Tänker på er alla 3. Skulle så gärna komma o krama er, men det är lite svårt att komma ifrån. många kramar.
gammelmoster med familj
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Historia i korthet

Ca fyra veckor före beräknad ankomst, hittades en tumör i min hjärna. Det var en ren slump på ett ultraljud, när min mamma var inlagd för misstänkt havandeskapsförgiftning. Jag fick genomgå en MR hjärna, medans jag låg i min mammas mage. Efter denna planerades det att förlösa mig med kejsarsnitt. Det var minst påfresning för mitt huvud.

Jag anlände en onsdag - den 4 mars. Väl ute mådde jag faktiskt bra och jag hade lungkapacitet som heter duga. Min doktor, Bo Selander, sa att jag var fin :-). Jag och min familj fick permis till Ronald McDonalds hus i Lund redan på fredagen och där var vi alla tills det var dags för min operation.

Jag opererades en vecka gammal, av dr Peter Siesjö. Op skulle bara ta några timmar, men den tog ca NIO! Vilken väntan för mina föräldrar. Det tillstötte mer än vad läkaren hade väntat sig. Jag misste hela min blodvolym och behövde en hel del blod.

Efter op hamnade jag på intensivvården på Neo. Jag ville inte andas av egen maskin, utan fick ha respirator. Denna hade jag i fem dagar och fick därför mat genom sond.

Succesivt började jag repa mig och jag fick även några bakslag. Men den 30 mars skrevs jag ut från Neo i Lund och fick följa med mina föräldrar hem. Jag hade nu fått lite mediciner pga biverkningar av tumören. Kortison och Levaxin heter det jag får. Mina föräldrar ger mig det på tesked, blandat med vatten.

Återbesök till Lund har det blivit några stycken.

Väntan på svaret, vilken sorts tumör jag hade var en evighet. Lunds läkare fick ta hjälp av många i världen och det verkade en stund som att vi inte skulle få något svar. Om det ändå hade varit så...

Nej, istället efter mycket lång tid, kom det. Det var en högmalign hjärntumör, som även behövde få en omgång cytostatika.

Den 9 juni åkte vi till Lund för att göra förberedande undersökningar inför cellgiftsbehandlingen. Synundersökning, psykolog- & sjukgymnastbedömning, röntgen, ultraljud av olika kroppsdelar, hörseltest och ny MR hjärna och lumbalpunktion. Sedan sattes en PAC in. (PAC = Port-á-cath Infusionsport för infusion i central ven eller för intraperitoneal infusion, inopererad under huden. För att slippa bli stucken så mycket).

Jag är fortfarande kvar i Lund. Många komplikationer har tillstött på vägen. Jag fick symtom som tydde på att något nytt hade tillstött i mitt huvud. Man hittade en ny cysta och ärrvävnad i hjärnan och jag fick op akut en söndag, när doktorn hade jour.

Efter detta fick jag problem med mina salter i kroppen och detta försöker man nu få ordning på genom en medicin som heter Minirin. Fråga mig inte hur detta fungerar, för det blir jag aldrig riktigt klok på. Ibland är salterna för låga och strax efter är de för höga.

Nytt akut pådrag blev det, när salterna väl hade börjat stabilisera sig och det var på tal om att få komma hem. Då såg en jätteduktig sköterska att jag krampade och mina värden var sämre. En CT gjordes och jag låg nersövd med EEG på barnintensiven. Där konstaterades att jag även har epilepsi. Så nu ska jag även ha medicin för detta. Keppra heter den och den kan göra mig lite trött.

Jag tänkte hur mycket ska lilla jag orka och när är motgångarna över. Mina föräldrar tampas dagligen med svåra frågor och funderingar. De vill att alla beslut som tas, ska vara för mitt bästa och vad är det...

Trots allt som hänt, så ska jag genomgå en omgång cellgifter. Denna behandling sträcker sig 27 behandlingsveckor. Det kan ta allt från ett halvår till ett och ett halvt år, beroende på hur jag mår.

Så alla - Håll era tummar på att jag får vara någorlunda välmående, så jag kan genomgå detta helvete och sedan få leva ett välmående liv!!!

Bella 090704

Bella - den vackra

fredag 3 juli 2009

4 kommentarer:

Angel

JAG - BELLA

Bloggarkiv

Historia i korthet

Bloggintresserade